| Urklipp av reportage från Dalademokraten 16/3
1998 Durspelsstämma i Grangärde
Det mesta gick i dur i
Grangärde i
helgen. I alla fall i och i närheten av
Sockenstugan och
hotellet i
Grangärde. Där höll nämligen Durspelsföreningen Vädurarna
durspelsstämma med deltagare från
när och fjärran.
Det var vad man brukar kalla "knökfullt" i
Sockenstugan på lördagseftermiddagen när allspelet och de
efterföljande framträdandena av olika durspelsgrupper genomfördes.
Uppskattningsvis ett 100-tal
spelmän, från i stort sett hela
Sverige, plus en hel del publik hade samlats.
- Det har kommit
spelmän från exempelvis
Hudiksvall,
Ånge,
Gotland och till och med ett par
norrmän, berättade Nils
Hagström som höll i stämman tillsammans med sina
kamrater i föreningen Vädurarna.
Föreningen bildades för övrigt för knappt ett år sedan då durspelarna
bröt sig ur
Västerbergslagens
Dragspelsklubb som de tillhörde tidigare.
Stämman i
Grangärde var den elfte i ordningen som durspelsgänget arrangerade
men det var första gången man höll till i
Grangärde.
- De två första åren var vi i
Smedjebacken och sedan flyttade vi till Tolvsbo där vi höll till i
åtta år, berättar
Hagström.
Förhållandena i Tolvsbo var dock inte de bästa utan förra året ställdes
stämman in.
- Vi började se oss om efter en annan plats och andra
lokaler och hittade då
Grangärde
Hotell och
Sockenstugan här. Och det har fungerat bra så det är mycket möjligt
att det blir en fortsättning här.
Tord Johansson, från
Junsele, som varit med på alla elva stämmorna och som enligt
Hagström är
Sveriges verkliga durspelsguru, hade dock kritik att framföra mot
Grangärde.
Men frågan är om man skall ta den kritiken på allvar.
-
Maten här i
Grangärde är på tok för bra. Hemma i
Junsele äter vi renhårsgröt och till det dricker vi något som vi
kallar för Svintote, berättade han.
Om denna förtäring gör att man blir bättre
durspelare var han dock inte villig att skriva under på.
Nu var det inte enbart under lördagen som stämman pågick. Redan på
fredagskvällen anlände de flesta spelmännen och sedan höll man på till
framemot
lunch på söndagen innan det var dags att återvända hem.
OVE ANDERSSON
|